Horoskop
Negativ aspekt: Brist på förståelse mellan de två personerna. De har inte samma intellektuella intressen, samma smak, som ett resultat av detta kommer de att ha problem med att förstå varandra. Detta skulle kunna leda till konflikter, lögner, etc.
-
Negativ aspekt: Inte gynnsam för kommunikation.
-
Positiv aspekt: Rent sexuell dragningskraft kommer att förena paret. De kommer att ha en ideal partner. De kommer att vara energiska, fulla av liv och kan företa sig saker tillsammans på det yrkesmässiga planet eller färdas tillsammans på äventyrliga, oförutsägbara resor.
-
Positiv aspekt: Lovande för äktenskap, sammanlänkande originalitet med initiativ och beslutsfattande.
-
Positiv aspekt.
-
Positiv aspekt: De har blivit väl utvalda. De förstår varandra, tycker om att diskutera saker med varandra och ta samfällda initiativ. Mycket god intellektuell förståelse.
-
Positiv aspekt: De passar bra ihop, förstår och har förtroende för varandra, utvecklas sida vid sida på samma sätt, och kommer att ha många samfällda projekt. De kommer att ha ett lyckligt familjeliv, där deras barn kommer att växa upp i en behaglig atmosfär.
-
Negativ aspekt: Det är omöjligt för ett sådant äktenskap att äga rum men, om det gör det, kommer det bara att leda till våld och extrem aggression.
-
Positiv aspekt: Lovande äktenskap, de har samma artistiska smak gemensamt, deras liv kommer ibland att vara fyllt av fantasi.
-
Positiv aspekt: Väldigt passionerad affär, helt säkert inte varaktig men angenäm att erfara, hur än framtiden blir.
-
Positiv aspekt: Paret kommer att befinna sig i harmoni, även om de är olika kompletterar de varandra perfekt och förstår varandra mycket väl. De passar bra tillsammans.
The Romantic weekend
Vi gick på en av Västerås finaste krogar, restauangen var supersuperfin, men själv besöket var ju klantigt planerat av oss. Vi gick dit med dockan och av någon anledning tog vi bara för givet att hon skulle sova nöjd i vagnen. det gjorde hon ju självklart inte utan vaknade och gallskrek och var supermissnöjd. Jag kände mej så obekväm med ett gråtande barn i den miljön att det slutade med att vi åt i omgångar medan en av oss körde vagn utomhus. nästa gång kommer vi kanske välja en annan typ av restaurang. Vi var in och ut på mindre än en timme, jag svepte mitt asdyra vin och slaffsade i mej hummern i ett naffs haha..
Tvivlet
Gah!!!
Jag försökte få tag på min svåger - sambons bror, via sms och det visar sej att numret jag har är fel. Jag har nämligen gjort honom en tjänst och ville meddela honom det.
Jag smsar då svärmor och ber om numret (efter att först ha smsat min sambo "hårdrockarn" och bett om numret) - inget mer inget mindre! Men jag får inget svar från varken hårdrockarn eller svärmor.
Googlar till slut upp numret till svågern på Eniro och skriver vad jag vill honom - får svar på sms att numret inte alls tillhör honom utan att det tillhör hans dotter.
Innan jag ens hinner be henne skicka mej pappans nummer får jag plötsligt ett sms från svärmor - som är hemma hos dottern bör tilläggas.
"Jag har pratat med (svågern) nu och sagt det du ville säga, så han vet det nu!"
.....!!!......Jo tack!!! - men jag har inte bett dej säga vad jag ville säga!
Det enda jag bad DEJ om var hans nummer, att du sedan råkade läsa vad jag ville honom för att jag skickade fel - det hör ju liksom inte till saken!...
Jag svarade bara helt kort och surt "Ok, men kan jag få hans nummer nu?"
Jag ville själv få säga detta till honom, och kanske få ett tack för det! Jag och min svåger har inte direkt en nära relation, och jag börjar förstå varför inga i den släkten har det!
ja det blir liksom klarare nu - svärmor vill vara som en liten spindel i nätet, medla till höger och vänster och vara delaktig i allt, sen är hon ledsen för att inga i familjen har starkare band än vad de har - well surprise, det är ju ditt eget fel! Vi ges ju för sjutton inga chanser att prata med varann! För du för ju allas talan!
Men jag får väl tacka mej själv för tjänsten jag gjorde svågern, för honom får jag ju inget tack från nu
Svärmorsbesök
Natten före
Imorrn är det dop.
Idag har jag varit världens sämsta flickvän, sambo, livskamrat.
Det slog mej idag att om han inte lämnar mej nu så är han här för att stanna.
Jag har haft rycket över att jag inte har några kläder att ha på mej imorgon. Jag har spenderat timmar på stan utan att hitta nåt! På riktigt, där fanns inget sol var snyggt och inte helsvart, mörkgrått eller annan opassande färg för dop.
Hårdrockarn säger då lite osmidigr, när jag är stressad som fan över att jag borde laga mat och baka inför dopet, att jag ju har tre garderober fulla med kläder. Det fick han äta upp, för ja - det har jag - men har han lagt märke till att jag bara använder två par jeans och ca fem linnen och tre tröjor? Totalt! Plus en helsvart klänning om vi ska giga.
Varför? För jag kommer inte i mina kläder, inget konstigt med det. Men påstå inte att jag har att välja av!
Till slut åkte jag iaf hem, provade igenom garderoben. Insåg att inget gick att stänga, och gav mej ut igen. Efter att ha brutit ihop, gråtit och skällt lite på Hårdrockarn utan anledning bör tilläggas ;)
Nu har jag en lite för fin klänning, och en lite för vardaglig outfit att välja på.
Jag tror det blir klänning.
Tre ord..
Ibland när man är sådär trött att man bara skäller och vill kasta in handduken så finns det tre små värmande ord.
"Jag älskar dej"
Jag älskar dej också.
Tack.
Nu orkar vi plötsligt ett par steg till...
Att utkämpa andras slag
Idag är det pappans dag. För Hårdrockarn är det den första.
Imorse när Hårdrockarn kom hem från helgens miniturné blev jag lite upprörd. Inte nog med att han kört hela natten från Malmö för att de andra saknar körkort. En kille i bandet har dessutom ölat hela natten, slängt äckliga läckande ölburkar på bussgolvet, så hyrbussen krävde en ordentlig städning.
Vem fick göra den? Jo snälla Hårdrockarn såklart.. Så nu när han egentligen borde sova inför nästa gig städar han istället en minibuss
Först blev jag sur, lite arg och tyckte att han gott kunde skicka ett sms eller nåt åtminstone. Jag tog på mej ilskan eller "surheten" han borde känna och märkte hur mitt eget humör påverkades.
Sen sansade jag mej, man kan inte utkämpa andras slag. Det har jag lärt mej genom åren eftersom jag har temperament. Ofta har jag försökt, blivit förbannad å andras vägnar, skällt ut nån människa som aldrig gjort mej nåt för att den gjort nåt mot nån jag tycker om. Visst, ibland kan det vara befogat, ibland behövs det. Men ofta blir man själv bara den som blir utmålad som otrevlig eller bitchig, och när ilskan lagt sej sitter ändå den stämpeln kvar.
Jag har "un-friendat" folk på Facebook som min sambo behållit där, trots att det var deras konflikt från början, men jag tar på mej den och bär den tills den blir min och personen ifråga kanske för längesen glömt grundkonflikten.
Ja nu gör jag inte detta dagligen, men det har hänt. På samma sätt som jag har kunnat bli arg på vänners pojkvänner när de betett sej illa mot vännen, och varit lite snäsig mot dem långt efter grundkonflikten är över. Jag blir bara en otrevlig kompis. Rättvisans ansikte. Batman...;)
Men man lever och lär. Batman borde låta folk sköta sitt.
Ibland är det befogat med "hjälpen", ibland är det raka motsatsen. Ibland behöver personen ifråga lära sej att själv stå upp för sej och utkämpa sina egna slag.... fast jag kan ju alltid stå i vägrenen och hetsande heja på! Heja heja ilska!!!!!
Sweet morning
Vilken fantastisk morgon! För mej alltså...
Dockan valde idag att vakna kl 06, ganska ovanligt, hon brukar vakna vid 07. Hårdrockarn var snäll nog att gå upp trots att det var min tur, men jag ska ju ha hela helgen.
Så jag fick somna om, och när Hårdrockarn skulle gå hemifrån vid 8 var det lagom för dockan att vila en sväng, så hon somnade bredvid mej och jag fick sova vidare!
Aaaaahhhh älskar sömn! Mer än nånsin nu när jag har en bebis.
Jag är enormt sömnstyrd. Sist jag inte fick sova, och var enormt stressad, rök jag ihop med svärmor. Det var faktiskt första gången vi verkligen rök ihop, för jag brukar försöka hålla mej på min kant, artigt trevlig. Ibland har jag såklart fått nåt utbrott när hon är urbota dum och tex slänger ur sej rasistiska kommentarer, eller politiska påstående som inte stämmer. Då kan jag såklart inte va tyst!
Men när jag var skittrött senast och svärmor var i stan så frågar Hårdrockarn om jag orkar träffa henne, för han vet att jag har svårt för henne ibland, det kan jag inte dölja, och jag säger nej, jag orkar inte träffa henne idag! Tårarna rann så trött var jag. Vi hinner inte mycket längre i det samtalet förrän telefonen ringer. Då är hon redan på väg hem till oss, vi som tänkte att Hårdrockarn kunde mött upp henne på stan, men nejdå.
Och när man är så trött att tårarna rinner då orkar man fan inte med den mest klämkäcka kärringen man någonsin stött på. När hon dessutom märker att jag är på dåligt humör så HAGLAR de klämkäcka skämten, hennes sätt att "lätta upp stämningen" men min stämning kan inte bli "lättad" på det sättet.
Dockan blir ledsen när vi ska äta "jaaaa men de e väl inte konstigt att du bli lässään när du känner doften av den goe matäään, den får ju inte du äta" och sen skrattar hon gott och förväntar sej att vi ska göra samma sak medan hon upprepar sitt skämt två tre gånger. Till slut bara snäste jag
"Nej, hon skiter faktiskt i doften av maten, så nu kan du släppa det skämtet" för jag orkade inte höra det en fjärde gång medan jag tröstade dockan. Sen var snäs-diskussionen igång för svärmor blev sur och snäste tillbaka, och så höll vi på så medan vi åt och sen låste jag in mej i sovrummet tills kärringen gått. Jag känner mej lite som Alex fru i solsidan haha, arg och jävlig medan maken försöker vara alla till lags. Det enda problemet är att jag inte kan säga rakt ut det jag känner, det är pga artigheten, hon är så förbannat artigt ytlig jämnt, allt är alltid sååå bra! Ja sååå bra är det, och nej det är det inte! Jag tycker också det är bra med en positiv livssyn, men allt är inte alltid bra. Och är det det så visar personen uppenbarligen inte sina rätta känslor, och då blir det svårt att komma en människa in på livet, att nå något djupare än bara det ytliga, det "bra:iga". Om det bara är det jag får, då ger jag heller inte mer. Vi är fast i en ytlig relation, och det gör att det är svårt för mej att konfrontera henne.
Nåväl behöver jag säga att stämningen var något krispig efter detta?
Den har fortfarande inte riktigt återhämtat sej trots att jag dagen efter bad om ursäkt. Japp jag sa förlåt, för det var det enda sättet att komma vidare i vår ytliga relation.
Hårdrockarn och turnélivet
Häromdagen kom hårdrockaren med svansen mellan benen och sa
"-Du, är det okej om jag åker på turné 15:e januari till 3:e februari?"
Jag veeeeet att det är snällt av honom att fråga, men vad ska jag säga?
Jag kan ju ändå inte säga nej. Vi kan prova
"-Nej det är det inte."
"-Neh...ehh ok, ja men då säger väl jag det till bandet då. Att vi inte kan åka på den här turnén. Aja ok då...."
Hej dåligt samvete och bitchstämpel.
Nej min man får göra som han vill, synd bara att han vill göra så mycket utomlands.
Och inomlands för den delen.
På fredag åker han iväg över helgen för att spela. Detta har jag litegrann missat, inte minst för att det inte står ett smack om det i vår gemensamma kalender som jag slaviskt följer.
Jag som trodde vi skulle åka till både plantagen och IKEA i helgen (för det står ju i kalendern...eller?)
Nåja, jag får väl åka dit själv då. Dockan behöver en barnstol.
The svärmorshat begins...
Alltid skönt att komma ut i ny miljö nu eftersom dockan blir så stimulerad när man sitter på nåt nytt ställe, hon satt snäll och glad i säkert en timme, sen började hon bli lite gnällig och mammig innan hon till slut somnade.
