dockanmin.blogg.se

Idag har jag och dockan min varit i sjöstaden och lunchat med en vän. Det var supertrevligt, vännen L har lånat mina desperate housewives boxar, och ville nu låna några till. Inte minst för att hennes kille blivit helt hooked haha.

Alltid skönt att komma ut i ny miljö nu eftersom dockan blir så stimulerad när man sitter på nåt nytt ställe, hon satt snäll och glad i säkert en timme, sen började hon bli lite gnällig och mammig innan hon till slut somnade.

Hon är ganska mammig nu, har varit det ett tag, när svärmor var här senast försökte jag förklara det. Jag berättade att det inte spelar nån roll vem som bär nu för är det nattning så funkar bara jag.

detta tycker jag är fakta - bebisar blir ibland ledsna och det är inget personligt, bebisar är ibland mammiga och det kan man inte göra något åt, detta tycker jag man förstår (svärmorshatet börjar blossa) men, trots att jag till och med informerat svärmor om detta så börjar hon snudd på gråta när dockan skriker när hon håller henne.

"Ne men ska du grina bara jag tar i dej, åh fyyyy, ne, du får inte bli ledsen bara du ser mej" säger hon till den 4 månader gamla bebisen, som då kanske var närmre tre månader.

Jag förklarar då återigen, tålmodigt med en skrikande bebis i famnen att just nu är hon så här, det är samma sak om Hårdrockaren håller henne (Hårdrockaren är alltså kodnamn för min sambo hehe).

Sen råkar dockan börja gråta precis när svärmor går förbi, då bryter svärmor nästan ihop "tror du att det var för att hon såg mej?! Tror du hon blir ledsen nu bara hon ser mej? Att hon kopplar ihop mej med att va ledsen?" tanten har tårar i ögonen.

Så där står jag, med en svärmor som kommit för att avlasta, men har istället både ett spädbarn och en pensionär att trösta. Nej för mej är det inte normalt, är man i svärmors ålder, med flera vuxna barn och flera barnbarn så förstår man att världen inte kretsar runt en själv, då förstår man att ett barn inte känner så komplexa saker som personhat, och då förstår man att spädbarn gråter. Men inte min svärmor, för hon tror att världen kretsar runt henne.

Där tröt mitt tålamod och jag och dockan gick och la oss....

 

En förklaring: Mitt svärmorshat, jag kallar det så för det är det bästa och kanske roligaste ordet för det, har nyligen nåt en kulmen. Kring födelsen för mitt barn som jag här kallar dockan, eskalerade mina negativa känslor kring min svärmor och jag har sedan dess haft ett behov för att ventilera detta tills jag hittar rätt plats, rätt sätt att möta mitt problem. Kanske räcker det att jag skriver av mej? kanske måste jg en dag konfrontera henne. Vem vet. Men här kommer en hel del av mina konflikter med svärmor tas upp, en del kan tyckas små, som den ovan. Men den vilar på en härlig bädd av 6 års övertramp från svärmors sida. Min del i konflikten? - nej jag är en ängel...det vet väl alla?

 

Dagens smaskiga lunch mmmm, det var såååå gott! men kanske inte så nyttigt, såsen var syndigt god :)

Dockan höll med