Tvivlet
Så var det tillbaka, tvivlet.
Är detta det jag vill? Ibland tvivlar jag på min relation, och jag måste kunna vara ärlig med det någonstans. Tex på min blogg, för jag kan ju inte vara ärlig med det mot min kille, jag kan ju inte diskutera det MED honom.
Men jag tänker så här, för de allra allra flesta, några få lyckliga undantaget, så tror jag att alla ibland tvivlar.
Man vacklar mellan tanken: är detta det jag vill? och: Detta vill jag!
Man funderar: kommer detta hålla? räcka? för alltid?!
Inte minst när man går hemma heeeeeela dagarna! Jag går här och plockar och ruttnar, jag har två uppdrag: ta hand om dockan, och ta hand om hemmet. Det sistnämnda är jag så jävla dålig på, och eftersom det just nu är mitt enda syfte känner jag mej rätt dålig när jag är inlåst i en stökig miljö.
Jag har så svårt att vara i nuet emellanåt. Jag vill rusa fram samtidigt som jag vill stå kvar. Köpa hus, skaffa barn, bröllop! Fast jobb och hela paketet, och då ifrågasätter jag: räcker det inte med att bara stå still? men fyyy vad jag hatar att stå still!
Ja så går tankarna ibland. Jag har haft rätt mycket ångest på sistone, helt enkelt för att jag har för mycket tid att tänka och snabbt hamnar i dåliga tankemönster.
Det finns något jag kan säga säkert, Jag älskar min man, jag älskar vårt liv överlag. Men ibland måste man ändå få tvivla, och ibland är det rätt skönt att skriva av sej om det.
Så om du också tvivlar nån gång. Du är inte ensam!
Vi är i samma båt, och det betyder inte att ditt förhållande är fel, du kanske bara har lite tråkigt just nu.
