Att vänta med barn
Här kommer min uppriktiga åsikt. Du behöver inte hålla med.
Men om man vill ha barn, om man vetmed sej att det verkligen är något man vill i livet; VARFÖR väntar man då??!!?
Ok om du inte har en man i ditt liv som du vill ha barn med, men alltför ofta nuförtiden hör jag vänner och bekanta som väntar nästan som för väntandets skull!
Vi ska gifta oss, vi ska plugga klart, vi ska bo större, vi ska ha fast jobb, vi ska resa... "Ursäkterna" är många.
Men i slutändan hör jag än fler som inte kan när de väl försöker.
Igår träffade jag en gammal vän som nu är utredd, det är inget fel på henne, till hösten ska hennes man utredas. De har varit tillsammans i snart 7 år och försökt i minst 3 av dessa. det som talar för dem är att hon bara är 29. Tänk om hon varit 39..
Två av mina nära vänner är vanvettigt barnkära, båda lever i fasta förhållanden sen ett par år. Båda har pluggat färdigt. Båda blir 30 nästa år. Ingen av dem försöker än, för det är inte "läge". Hade det bara si eller så, får jag höra. Men det är inte si och det är inte så. Men klockan tickar...
Jag kan bara inte förstå att man tar det så för givet. Barn är en fantastisk gåva. Vill man ha dem kan det krävas tid, eller går det på första försöket, men det vet du inte innan.
En annan vän är 37... Vi pratade om barn en fång redan när hon var 33, då ville hon vänta för att bli färdig med plugg å jobb. Man, det hade hon.
Nu har de försökt ett år och inget har hänt.
Hur viktigt är barn för dej? Jag vågade inte vänta och det kommer jag aldrig ångra.
