Med bävan
Till helgen kommer Hårdrockarns mamma hit! Hjälp!! Tänk om jag får världens bryt på henne! Hon är ju snäll egentligen, men just nu kan hon inte göra nåt rätt.
Det började med att dockan föddes och jag tydligt sa till svärmor att vi behövde egen tid efter förlossningen.
Vi skulle få all tid vi behövde, lovade hon, och jag kunde äntligen slappna av! Eftersom vi hade en ansträngd relation redan innan förlossningen kände jag sån stress och press över att ha svärmor här att jag hellre beslöt att inte ta emot några besök, min familj heller, än att ha svärmor här medan man fortfarande har ont och inte kan amma än. Svärmor hade nämligem upprepande gånger berättat om hur hon besökt sina barnbarn redan pä BB innan de ens hunnit tvätta av dem, och det blir faktiskt för intimt för mej. min mamma får gärna komma dock ;)
Dessutom åker hon ju långt! Om hon bott i stan hade ju ett kort besök varit helt ok!
Svärmor lovade dom sagt att ge oss aaaall tid i världen! Vad händer? Hon ringer 4-5 ggr om dagen och i snudd på panik halvskriker "när får jag träffa henne???!! Jag måste få träffa henne!!!!" Och här överdriver inte jag! Hon var hysterisk och vi fick inte en lugn stund.
Till slut ringer hon och säger att hon kommer till stan oavsett och bor hos Hårdrockarns bror ett par dar och vill träffa oss. Då känner jag att vi inte kan hindra henne utan självklart får hon komma på ett kort besök.
Det besöket varade i tre dagar..
Detta är när vi har varit hemma från BB i ett drygt dygn, dockan var fyra dagar gammal. Fyra dagar fick vi! Varav en dag hemma.
Jag som för en gångs skull sagt rakt ut vad jag ville. Jag ville ges tid att bli en familj, innan turnéer och annat tog vid. Jag ville gå läka, få amma! Jag kunde inte ens gå på toaletten ordentligt när hon kom hit. Och hon kom hit på dagslånga besök tre dagar i rad. Kom på morgonen - åkte på eftermiddagen. Jag känner mej fan rånad på den tiden.
Vad värre är att hon berättar med gråten i halsen hur hon drömt att vårt barn dog vid förlossningen, "det är därför jag varit helt nipprig och måste fått träffa henne!"
Jag utbrister då att "Svärmor jag vill faktiskt inte höra om att du drömt att vårt barn dör!"
"Jamen nu gick det ju bra, annars hade jag aldrig sagt nåt! Å i min dröm var det en pojke!"
...men om jag vill ha fler barn då? Om jag blir gravid med en pojke?
Vem vill veta att ens svärmor drömt att man ska få en pojke som dör vid förlossningen? Har man inte nojjor nog kring förlossning?
Nej allt det där, drömmen, besöket. För vems skull var det? Det var inte med vårt bästa för ögonen i alla fall och det gör mej irriterad och ledsen
Till helgen kommer hon. Jag får bita mej i tungan..
