dockanmin.blogg.se

Ikväll har jag en olustkänsla i magen. När jag har en sån brukar jag alltid försöka bena ut var den kommer ifrån innan jag försöker somna, för när man sätter fingret på det försvinner den oftast.

Jag undrar om det har att göra med att jag börjat återuppta kontakten med dn gammal vän som jag sa upp kontakten med under graviditeten?
Vi blir ju alla olika när vi är gravida, lite knäppa och konstiga, och jag fick ju mitt socialt. Störde mej på allt och alla och började verkligen gallra när det gällde vilka jag ville ha kontakt med. Jag tror det var en rent revirskyddande reaktion. De som inte tyckte som jag i barnuppfostran, de som överlag hade för mycket åsikter om mej, eller de som inte behandlar barn på ett respektfullt sätt ville jag helt enkelt inte ha för nära.

Detta gjorde att min närmsta barndomsvän fick stryka på foten. Men nu har ju som sagt lite kontakt igen. Hon och jag är lika på många sätt, hon representerar allt som jag har varit - men mycket av det är sånt som jag nu vill bort ifrån. Negativitet, passivitet, gnäll och "bitchighet", ja jag har verkligen varit där - men jag vill inte va den personen längre. Jag får ofta jobba hårdare för att va positiv än att va negativ, för det sistnämnda ligger mej kanske närmre. Jag tvingar mej själv att bryta mina negativa tankebanor och att peppa mej själv.
"Jag kan inte" måste bli "Jo jag kan visst!" För det är förebilden jag vill va för min dotter. "Jag är rädd" måste bli "Jag vågar".

För många negativa människor runt omkring mej drar lätt med mej i tänket, detta försökte jag förklara för min barndomsvän när jag var gravid. Det gick inte alls hem och slutade med att vi bröt.
Nu är frågan, vill jag släppa in henne igen? Visst, vi har väldigt kul när vi är på det humöret. Men hon är en negativ kraft, och hon har en väldigt tråkig attityd mot barn, en attityd som går ut på att tjata, gnälla och klaga innan barnen ens gjort något fel.
Tänk om man kunde haft en relation bara med de bra sidorna, men det går ju tyvärr inte.